Kom låt oss gå,
låt oss dansa på tå,
låt oss fånga varandra i famn!
Och se hur vi gör,
som vi alla så bör,
när vi ror våra tankar i hamn!

Men låt oss nu glömma
och sluta att drömma
om kärlek vi aldrig kan få.
För hur kan man leva
om man jämt måste treva
i evärdlig klagan för två?

För tänk nu, min vän,
vad är väl ett hem
om du aldrig kan finna din frid?
Ditt liv är ditt allt,
var dag är ditt salt,
så njut av din världsliga tid!

Kom, rusta ditt glas,
bjud upp till kalas
och släng långt iväg din hatt!
För nu är du min,
liksom Fan, han är sin,
så dansa tills dagen blir natt!