Det tycks mig som att allt är grått
Att ingen ser,
                      Allt oförstått
Av sorgens hand uppå vårt slott
Som täckts i aska och stank av död
Liksom himlens valv av frusen glöd
För rummens tak, helt utan stöd,
Har fallit ner
                      Mot herrens lott

I krigets kraft faller allt isär
Men före strid,
                      Baneret bär
Hopp och styrka för kungars här
När hästars hovar slår mot mark
Och batteriet krossar gren och bark
Är soldaten endast djärv och stark
Tills dödens tid
                      Bringar misär

Men allt är vackert i sitt svall
Så stilla nu,
                      Men ändå kall
Ligger hon sen murens fall
Och skrikens bedrövade dön
Ekar från min hopplösa bön
Ty hon är död men ack, så skön
En salig fru
                      Med sin vasall