Tusen ögon brinner som eld. Elden bränner alla som kommer i dess väg- feg och tapper
                                                                                                             Ful och vacker
Född och döpt till ett avskyvärt namn. Från hamn till hamn skeppad. Inte en enda värmande famn att landa i?
                                        Ramlande, famlande.
Ni har tusen ögon, men har ni inga händer?
Vem ska släcka dom bränder ni tänt med enbart en enda blick?

Svedd men inte nödbedd, ty en sak har jag kvar. Den som inte ens tusen eldar kan förtära.
                                                                                                         Varje gång ni kommer nära växer den sig större.

Hårdare.
                   Kylan. Den bedövande kylan som jag gröpt ur
                                                                             Stöpt om
                                                                             Gjort till min.
Den när mig, förtär mig. Skyddar mig, inifrån.
För i brist på kärlek vill jag bli avskydd, hatad. Fördömd.
Men aldrig,            aldrig            någonsin         bortglömd.

                                                                    SÅ BRINN!

Bränn allt i er väg. Men vänd aldrig bort blicken från mig.
       För hellre brinner jag i hatets lågor
                                                           än förfryser av ensamhetens plågor.