Atomic attempt to atheism

Salubrina och Hemliga Hemulen sög på varsin cigarett. Solen sken och förökade sig i oändligt många små solar på vattenytan. Hemliga Hemulen tog ett djupt bloss och lade sig ner på filten. De små bomullstussarna snurrade sakta runt på himmelen. De fantiserade högt om vad som egentligen dolde sig bakom de oformliga klumparna på mot den blåa bakgrunden.

- Finns Gud?, frågade Hemliga Hemulen
- Nej, svarade Salubrina
- Vaddå? Sa Hemliga Hemulen, Är typ allt såhära förutbestämt?
- Typ, svävade Salubrina hemlighetsfullt. Jag tror att allt liksom sitter ihop, som atåmor.
- Atåmater, härmades Hemliga Hemulen hemlighetsfullt.

En lustig melodi överrumplade dem bägge och Salubrina halade upp sin hemmamålade mobil och befriade den från diverse tuggummin och övervintrade insekter och svarade tillgjort.

- Stopp och väx? Vaddå? Finns Gud förresten? Aha. Tja. Hon slängde bort tuggummit och stoppade förnumstigt en fluga i munnen och vände sig mot Hemliga Hemulen.
- De va Anti Alban, sa hon kort.
- Fanns Gud, då?
- Nej, Satan tog död på henne av misstag när han sket. Den pedanta kärringen bestämde sig för att städa upp i helvetet av någon okänd anledning. Olyckligtvis såg inte Satan henne när han skulle spola och det gick som det gick... Ja, enligt Anti Alban alltså.
- Aha, sa Hemliga Hemulen intelligent. Vill du ha lite absint?
- Gärna, sa Salubrina och tog emot petflaskan med den skummiga gröna vätskan.

De låg en stund till på den slitna färgglada filten och snart kom Död förbi. Ja, hon hette Liv egentligen men de kallade allesammans henne död i och med hennes svarta hår och kläder, de lika proppade med nitar som hennes ansikte. Ja hon hade så många piercingar i ansiktet att det lät som en smedja när hon försökte prata. Lyckligtvis ansåg hon sig vara lite för mystisk för den sortens lågintelligenta kommunikationssätt. Hon satte sig och målade en teckning av himmelen ovan och plötsligt stod det klart för både Salubrina och Hemliga Hemulen. Gud fanns fortfarande. Hon hade bara flyttat ner en, eller två, våningar.

Någonstans i fjärran tog någon fel på en mintkaramell och ett stolpiller.

Big Bouncing Bacon

Salubrina låg på sin säng och klappade sin mage. Den hade kurrat i exakt 7 minuter och 37 sekunder (hon räknade noga). Hon tog upp sin telefon och slog numret till Hemliga Hemulen.

- Upp och ner?
- Bak å fram, svarade Salubrina smått kvävt då hon höll telefonen mellan Hakan och foten (ja, så vig var hon!) samtidigt som hon verkligen försökte gräva pengar ur sin ena bakficka.
- Åh, hej sa Hemliga Hemulen matt. Morsan har gått i taket. Snufflan har svalt en miniflaska kurant igen.

Snufflan är Hemliga Hemulens enorma odjur till hund med bara ett öga. Det andra glömde han att öppna en morgon och sen dess har han tyckt att det är rätt ballt så.

- Shit, måste dom sticka knivar i dom nu eller?
- Nä, kurante kommer ut förr eller senare, men kuranten var hennes sista...
- Aj fan, sa Salubrina medlidsamt

Efter att ha stämt träff på donken lade Salubrina på. På vägen ut gjorde hon med van hand en kort visit i den arma moderns handväska. Utanför Donken stod Hemliga Hemulen och väntade. Så fort de fick syn på varandra skrek hon ”PANIIIK” och båda sprang runt som nackade kycklingar och skrämde vettet ur folk. De hade ju trots allt inte setts sen igår. Tillslut samlade dom sig och Hemliga Hemulen bestämde sig för att inte göra något alls åt det inkletatade tuggummit som hon fått i håret under virrvarret. Salubrina beställde stripps och en stor mjukglass. Hemliga Hemulen beordrade om en Dubbel Donk med extra ost utan kött.. När de väl sätter sig undrade Salubrina sarkastiskt;

- Är det inte lite konstigt att beställa en Dubbel Donk utan KÖTT? Pucko..
- Men jag tycker inte att det är rätt att äta djur! svarade Hemliga Hemulen oskyldigt.

Salubrina ryckte till sig en servett som hon hastigt kladdade ner något på;
”B-A-C-O-N”
slickade på den och satte den i pannan. Sen hoppade hon upp och ner i stolen och skrek och grymtade som en gris. Efter några minuters hysteriskt tjutande lugnade hon ner sig. Hon tittade frågande på Hemliga Hemulen varpå hon frågade;

- Är den värd det?

Sen den dagen har varken Hemliga Hemulen eller någon som var på Donken den dagen tvekat en sekund att ta sig en köttbit.

Canary Coloured handCuffs

Salubrina och Hemliga Hemulen gick Bondegatan ner och kom strax fram till ”the Lovestore”. Då Salubrina var en evig söderböna tyckte hon att om Hemliga Hemulen någonsin skulle bli en anständig Hemul skulle hon besöka butiken. Utan protester följde hon med in för att ta sig en titt. Bland substitut och latexpiskor fick Salubrina en uppenbarelse. Med förgyllda nitar och neongul pälsimitation fann hon ”de fulländade handbojorna”. Hon puffade till Hemliga Hemulen och de stod båda bländade.

- 147, 148, 149 och femtio!

Nöjd och medveten om att hon gjort ett bra köp gick Salubrina ut på gatan, tätt följd av en avundsjuk Hemliga Hemulen.

- Jag vet vem som behöver dom här mer än jag... sa Salubrina och log hemlighetsfullt.
- Ja, nog kommer du att behöva dom om du ska få honom att ligga kvar! skrattade Hemliga Hemulen.
- När jag är färdig med introduktionen är det jag som kommer ligga fastlåst i sänggaveln..

De visste båda att det var Kaxige Kamrern hon pratade om. Nog var han svår, men inte omöjlig. Trots många om och tusen men låg han tillslut där och tog emot.

- Och tro mig, sa Salubrina, han behövde det.
- DU behövde det! påpekade Hemliga Hemulen.
- Jo, men tusan att känslor ska komma och göra köttfärs av allt! (mångtolkbart)
- Nog finns det fler att både spänna fast och spänna på? tröstade Hemliga Hemulen.
- Jo, men en 17-poängare på skalan 1-10 skulle klassas ”rare” på min lista.. Dessutom är han orörd.

En svettdroppe trängde fram ur Hemliga Hemulens tinning och hon suckade;

- Ack ja..
- ...men nog har han fått sig en dos självförtroende nu! tillade hon käckt.
- Veckans goda gärning. Suckade Salubrina.

Och så gick dom Götgatan mot medis och svängde in på snaps. Medan de svepte några tequila erinrade de sig om hur livet vore om man någon gång fick rökt regnbågsforell till middag istället för den allt för ständigt återkommande skämda räkan.